Det går...

Dagarna bara går och går, svårt att förstå vart de tar vägen. Egentligen så tycker väl jag inte att jag blivit något äldre de senaste åren, men ser man på barnen så förstår man ju att så är fallet.

Livet går vidare... så enkelt är det. På något sätt så klarar man allt även när det känns trist och mörkt. Just nu känns det som om allt bara går emot. Allt som ska göras, alla måsten.
Smärtan i kroppen som inte vill ge sig. Men nu har jag i alla fall fått tid till en ny läkare på länsrehab. Få se om de har några nya ideér att komma med, tips som jag kan göra för att blir bättre. Nu känns det som om jag har provat det mesta. Det är ju knappt att värktabletterna hjälper, men har kommit överrens med smärtenheten om att inte öka dosen morfin nu utan försöka.

Stressen här hemma att jag ska göra allt gör ju inte att jag mår bättre. Men om inte jag gör det vem ska då göra det? Ändå försöker jag vila, men det måste ju även maken eftersom han jobbar mer än 100 % för att det ska gå runt. Men huvudsaken är att vi är en familj som håller ihopp och hjälper och stöttar varandra.

Jag älskar er!

Ännu en ökning!

Nu har de ökat morfinet igen, fan också att det ska vara det ända som hjälper lite mot smärtan. Hatar morfin, det hör ju att man klara smärtan lite bättre, men va skjutton så kan jag ju inte ha det hela tiden. Att fundera kan jag göra detta, äta det här eller inte. Livet var så myccket enklare förr. Trodde verkligen att allt skulle bli bra efter första operationen... men nu inser jag att man blev lurad, det var ju inte så, blev ju bara sämmre.

Har anmält allt få se om det hjälper eller inte, för det är en kostsam historia att ligga på sjukhus. Blir man bara lite bättre så går man ner till cafeterian och kioken och handlar saker, det är tidningar och så vidare. Det är tråligt och så mår man dåligt, vill pigga upp sig själv lite.


Fast idag har det i alla fall varit en bra dag med familjen. Det är tur man har en sådan fantastisk familj.
Har varit i Högbo Bruk och lekt med andra barnfamiljer. Edvin och Stina älskar verkligen at vara där och leka. Det finns ganska mycket att göra trots allt. Finns det gamla loket, gungor, rutschkanor olika klätterställningar med mera. Allt verkar inte vara framma än. De hade väl inte räknat med att det skulle vara fint väder och folk där uppe nu.

Vi hade matsäck med oss i form av smörgåsar,korv, bullar, kaffe och festis av olika smaker. Att grilla korv vid en brasa är så underbart mysigt. Sitta där och ha det varmt och mysigt.
Se barnen leka och ha det roligt med kompisarna och med sin pappa är underbart! Det är vad jag kallar en kanondag trots allt

Tiden flyter sakta fram

Det är underbart att känna sig nyförälskad i sin make, Trots att det snart är 10 år sedan vi träffades. Den 4/4 firade vi 9 års förlovning. Tänk så tiden har flutit fram, så mycket vatten som har runnit under broarna under den här tiden.
Visst har det varit stormigt, men ändå så har den lilla ekan tryggt seglat in i hamnen. Som det känns nu så vet vi båda två att det blir vi som sitter där gamla på hemmet och bråkar om datorn :-D

När det gäller sjukdomen så hjälper just nu ingenting, har ökat morfindosen om dagarna. Det känns så negativt men ändå bra eftersom det ger mig lite tid att vara nästan smärtfri.

Nä... nu är det årsmöte i samfälligheten där jag sitter som ledarmot.
hej svejs på er!