Tack!

Ligger nu i sängen och funderar på hur lyckligt lottad jag är som har en sådan underbar familj. De ställer verkligen upp på mig i alla väder!

Maken ligger här bredvid och undrar nog vad jag håller på med.. och han kan gott fundera lite ;-)

Så underbart att bara kunna sträcka ut handen och känna min älskade man brevid mig. Veta hur mycket han älskar mig och barnen. Att vi är hans allt!

Spelar ingen roll vad som händer och sker vi kommer alltid vara en fantastisk familj som håller ihop och stöttar varandra

Att vara älskad av en person som man älskar så mycket är underbart, rent av fantastiskt.

"Lady, Im your knight in shining armor and I love you
You have made me what I am and I am yours
My love, theres so many ways I want to say I love you
Let me hold you in my arms forever more" (Lady by Kenny Rogers)

Underbart när du viskar detta i mitt öra...

Min man

Han är underbar!

Förkyld

Så var det dags!

Nu har höstens första fökylning kommit. Har väntat länge men nu verkar den vara här. Jag är först ut i familjen. Hostan som jag alltid har om hösten är kombinerad med halsont och feber.

Så nu är det bara att bita ihop och kämpa.

Tack gode Gud för värktabletten

Vad skulle man göra utan dessa underbara små piller.

Gå under eller??

Nu hjälper de inte till fullo, men det tar udden av värken lite i alla fall så att man har en chans att somna.

Vet att man ska överdosera... men det vore underbart att peta i sig halva asken och få sova i lugn och ro en natt utan smärta... fast å andra sidan när fick morfinsprutor så sov jag ändå inte bra på grund av värk.

Nä... nu är det dax att försöka vila lite

Operation

Operation Den 30 skulle jag in på en enkel titthåls operation för att at bort gallan. Pappa skjutsade in mig til 07.30 och allt var frid och fröjd. Redan 08.45 så fick jag komma ner till operationssalen. Sövdes...

Vaknade upp på uppvaket och de pratade över mitt huvud om att läkaren skulle sökas på nytt, hörde bara blod i magen... sen sövdes jag på nytt.

Fick morfin och andra smärtstillande produkter så jag blev kvar på uppvaket till onsdagen. Då när jag fick komma upp till kirurgavdelningen fick jag äntligen förklarat vad som hade hänt.

Titthålsoperationen hade inte fungerat utan de fick öppna mig som vid en vanlig operation. På uppvaket hade systrarna sett att magen hade börjat att höjas och att det troligen var en blödning, så därför hade jag sövts igen för att öppnas på nytt. Så nu ser man ut som ett riktigt broderi på magen. Två långa fina ärr och så har jag två slangar med påsar som det rinner otäckheter ur.

Jag som bara skulle in för en lätt operation som jag skulle få åka hem dagen efter... nu har jag fortfarande inte fått åka hem.

Hemma igen
Nu är jag hemma igen! Oh så skönt det är att vara hemma igen hos familjen.

Åter inlagd på sjukhus!
Den 20 november blev jag inlagd igen på sjukhuset med smärtor. Fick dropp och en massa smärtstillande för att klara av att stå upprätt.

Fick nu göra ultraljud på gallgångarna och magnetröntgen för att se vad som hade hänt. Då visade det sig att vid första operationen så har läkarna gjort ett misstag. De har klämt till gallgången så att den nu var skadad och så var det ett hål på gallgången så gallan bara rann rakt ut i kroppen.

Den 26 beslutade de sig för att söva mig och gå in med en slang via levern och sätta in något form av spänt/ plaströr i gallgången så att den skall vidgas och så att hålet ska läka. Så just nu har jag en slang ut ur magen som ska sitta i två månader innan de kan ta bort den.

Lever på smärtstillande tabletter, 4 alvedon, 8 tradolan samt 4 diklofernak varje dag! Ändå så har jag ont.

Har tappat en hel del i kilon kan jag tänka mig. Kläderna sitter som hej kom och hjälp mig. Klarar ännu inte av att äta mat så bra. Har tappat mycket av hungerkänslan.

Fortfarande kvar Fortfarande kvar på sjukhuset. Läkarna håller på med olika undersökningar. De vet inte varför jag har ont eller varför jag inte får behålla maten.
Slangen son sticker ut ur magen (drän) kan man öppna och stänga. Är det stängt mer än 1½ dygn så håller jag på att svimma av smärtor. Då måste jag få morfinsprutor för att kunna stå upp. Öppnar de dränet så mår jag konstant illa och maten kommer upp igen.

Har tappat över 7 kg så nu tycker personalen att jag börjar se mager ut samt att jag är så blek om nosen.

Tuppade ju av här om dagen på sjukhuset. Hade då 180/110 i blodtryck så de blev lite oroliga vad som hade hänt.

Eftersom läkarna inte vet vad de ska göra eller vad det beror på så blir man ju lite orolig. Snart kommer jag att begära att de kopplar in någon form av specialist som kan hjälpa till.

Givetvis så har de ordinarie läkarna varit på konferens de senaste dagarna så det har bara varit AT läkare här som inte har kunnat fatta några beslut.

I de mest deppiga stunderna känns det som om vi kommer att få fira julafton på sjukhuset

Permission Fick i alla fall permission över julen... men den 25:e fick jag åka in på provtagning...
Värdena ser bra ut... men de kan fortfarande inte förklara varför jag har så ont eller varför jag inte får behålla maten.
Så nu står jag på "diet" minst 2000 kcal om dagen annars blir det inläggning igen på sjukhus med näringsdropp. I vanliga fall så skulle det säkert inte vara några problem att stoppa i sig, men nu när det mesta kommer upp igen så är det ju inte så himla lätt att räkna. Tur att det har varit jul så att de har funnits en massa gott att stoppa i sig. Första gången på många år som man inte behöver tänka på vad man stoppar i sig
Allt är tillåtet nu... choklad och massor av julmust.

Har fått nya mediciner nu. Har fått morfintabletter och sömtabletter så att jag får sova för smärtan på nätterna.

Väntar med spänning på vad de ska säga när jag ska in igen den 2:a januari

Ännu hemma Fortfarande hemma på permission. Var hela dagen på sjukhuset igår. Fick näringsdropp. Har fortfarande svårt att behålla mat. Ibland får jag behålla lite men det är inte tillräckligt.

Ska enligt läkarna äta minst 2000 kcal om dagen vilket jag inte gör.
Ska in på nya undersökningar och röntgen på fredag. Sedan blir det dropp igen nästa vecka.

Nu ska distriktssköterskor komma hem två gånger i veckan för att gemig dropp

Ett nytt bakslag Har varit inlagd på sjukhuset igen.
Nu proppar de mig full med mediciner som bara den. Äter morfin för att klara dagarna... och läkarna vet inte vad de ska göra för att få ordning på det hela...
Det är så enerverande.
Hela familjen mår ju dåligt av det här.
Stina grät och skrek när hon lämnade sjukhuset. Det skar i mitt hjärta som bara den. Dagen efter så vaknade hon på morgonen och gallskrek efter mamma. Ingen dög. Edvin försökte trösta henne när hon stod vid grinden och skakade den. "Kom Stina vi lägger oss och myser i sängen och dricker välling" Hon bara knuffade bort honom och skrek och grät på mamma. Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på hur barnen får lida. Egentligen borde jag vara kvar på sjukhuset men nu har jag bett om att få komma hem så jag få vara med dem.
Ska tillbaka på måndag få se vad de har att komma med då...

Ny remissIgår ringde de från Akademiska sjukhuset och meddelade att jag ska komma dit på måndag för att läggas in
De ska göra undersökningar på tisdag. Vet egentligen inte vad de ska göra men jag vet att jag kommer få träffa en överläkare där.

Känns så trist att åka in på sjukhuset igen.

Tur i alla fall att det är i Uppsala så då kan familjen följa med och bo hos deras farmor.

Akademiska dag 1 Idag visade det sig att det bara var provtagning och en del samtal med sköterskor och läkare. Inskrivning med andra ord på sjukhuset. Så jag var klar ganska fort så att jag fick umgås med familjen.

Imorgon så ska de röntga dränaget jag har i magen på olika sätt för att se hur det ser ut om det läker som det ska eller inte. Vet ännu inte om jag blir sövd eller om de kan göra det medans jag är vaken. Skulle vara skönt om de kunde göra det när man är vaken. Så tråkigt och enormt jobbigt att bli sövd. Då finns det alltid en risk att man får kateter eller något annat tråkigt och dte vill jag ju inte.

Vet fortfarande inte om det bara kommer ske under dagen eller om jag kommer att bli kvar på sjukhuset.

De senaste gångerna de har varit in och kollat dränaget så har sänkan stigit till skyarna så att jag har fått penicillin. Nu äter jag ju redan penicillin. Har ju gjort det sedan 24 januari tror jag... och det har ju satt sina spår. Svampinfektion i underlivet så att huden nu håller på att trilla av.... hur kul är det på en skala 1-10.

Det är ändå skönt att få träffa en ny läkare som ser det hela med nya ögon. Speciellt en som inte har något med missen vid operationen att göra. Han är ju helt neutral och kan säga precis vad han vill eftersom de inte arbetar ihop.

Nu ska de även städa i min medicinlåda. Så det kommer bli mindre tabletter att stoppa i sig än de 25 jag har idag.

Permiss från Akademiska Har nu permiss från Akademiska. Igår gjorde jag alla möjliga undersökningar. De röntgade dränet och bytte till ett nytt. Sedan fick jag göra en gastroskopi (BLÄ) och efter det så blev det en skiktröntgen. Känns som om jag nu snart blir självlysande efter alla röntgenundersökningar.
Idag har de tagit bort dränaget så nu är jag i alla fall slangfri... fast tyvärr så har jag fortfarande lika ont. Ska in i morgon igen och bli utskriven och få lite intyg samt träffa läkare igen, få se vad de har att säga.

23:3 mars, Bortskänkes

Kropp BORTSKÄNKES!

• Kropp i 34 år enligt bokföringen men pigg som en 90-åring.
• Tankeverksamheten väl fungerande med vissa inslag av alzheimers.
• Ögoninflammation och rinnande kran
• Glappande käft men tänderna sitter kvar
• Skadad nacke, axlar och rygg. Dock är alla delar intakt på så sätt at de sitter där de ska.
• Bålen är utsmyckad med korsstygnsbroderi dock lite fula sömmar här och var på grund av slarv. OBS! Gallan saknas men den var ändå bara till besvär.
• Inga möjligheter till reproduktion.
• Behaglig stoppning att sitta på och välsvarvade ben om man gillar det mer rustika inslaget.
• Fötterna fungerar utmärkt och kan gå flera mil eller i timmar när det gäller att gå och shoppa... annars så föredrar de att få massage.

22:a mars, Nu får det vara nog!

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.

19:e mars, mätning, vägning och listor

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.

18 mars, Det gör ont det gör ont

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.

17:e mars, Ambulans

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.

Whats another year :-)

Ett nytt år har gått och det innebär ju att man har blivit ett år äldre... Fattar inte vart det här året har tagit vägen. Tyckte nyss att jag fyllde 25 :-D
Men när man ser dessa underbara barn så vet man ju att man har blivit äldre igen.

Igår på födelsedagen så kom de med frukost på sängen.
Edvin kom nertassande och frågade om jag vill ha kaffe. Sedan sprang han upp och berättade för sin pappa "Mamma vill ha kaffe" Till svar fick han " Så du var ner och frågade? Det skulle ju bli en överraskning!"

Ner kom hela familjen. Edvin bar brickan så fint och Stina kom med ett paket. Sedan tyckte Stina att det var nog med uppmärksamhet på mamma, så hon satte sig i sängen och åt upp min smörgås.

Av maken fick jag en middag på valfri restaurang. Mmmm vet precis vad jag ska välja för restaurang... och vad jag vill ha till dessert... fast den får vi ta hemma, annars blir vi anmälda för uppseendeväckandebeteelse :-D

Men jag säger som Johhny Logan "Whats another year?"

Äntligen!

Nu har jag träffat en ny läkare som förstår mig. Visst har det funnit läkare tidigare som förstått men sedan har de inte varit kvar längre och så har man fått börja om.
Den här läkaren finns på länsrehab och är underbar. När jag talade om vart det gjorde ont så visste han i förväg.

Hela höger sida på kroppen är skadad. Den är försvagad. Har även förslitningsskador på axlarna, vliket är konstigt eftersom jag aldrig har arbetet med tunga arbeten.
Sedan stöttade han mig verkligen mig i saker jag har jobbat för att få, saker jag överklagat och kämpat med, vilken revansch!

Sedan när jag kom hem glad men mycket öm i hela kroppen så låg det ett brev från patientskadenämnden. Har gjort en anmälan dit efter operationen som misslyckades. Nu anser de att jag har rätt att få ersättning!!! Får en summa pengar nu i förkott! Känns så underbart!

Äntligen förstår sjukvården det helvete jag har genomlidit i alla dessa år!!!

Tack och godnatt för mig... eller godnatt, FOTBOLL!!! Heja Sverige!!!

Ont i fingret

Jösses så löjlig man känner sig när man ringer till vårdcentralen för ett finger. Har haft ont i nagelbandet i någon vecka, nu har finertoppen kring nageln börjat bli blålila och det dunkade konstant i det.
In till en distriktsköterska, han sätta mig ner och så var det in till läkare.

Han konstaterade att det var inflamerat och fullt med var. Så han skulle skära lite i fingret för att få bort det. Mmmm be´dövning tänkte jag... mer han jag inte tänka förrän han skar!!! Jösses vad det gjorde ont. Han kom inte tillräckligt djupt så han tänkte fortsätta... men då satte han en bedövning. Sedan karvade han bäst han ville.

När bedövningen släppte så trodde jag fingret skulle ramla av. Så nu blir det en 10 dagars penicilinkur...
Allt detta bara för att en vass bit från nageln rycktes bort...

Furuvik

Oj vilken dag... fullt upp från det vi vaknade tills barnen somnade. Äntligen lite tid för mig själv.
Barnen har verkligen haft en underbar dag... ja det har föräldrarna med. Har varit till Furuvik med öppnaförskolan. Så det var massor av familjer. Hur kul som helst. Vi gick där inne med 3 andra familjer. Barnen är jämngamla eftersom vi gick tillsammans på mammgruppen.
Alla djuren var kul att se, speciellt lemuren. Den hoppade omkring precis där vi gick. Sedan fanns det små apor "Herr Nilsson" gastade alla barnen genast... sedan kom frågan varför han inte hade några kläder :-D

Karusellerna var ju ett kapitel för sig. Våran 3½ åring fick ju inte åka allt eftersom han var för kort, de skulle ju vara 125 cm för att få åka vissa attraktioner, såg lite kul ut när 3 st 3½ åringar gråter och skriker + en liten 2 åring som inte har en endaste aniiiiing om varför de gråter utan hon hänger med bara av farten, för de vill åka radiobilarna.

Sonen gick in i spökborgen och åkte något spöktåg, jag och dottern gick in i första rummet som var svart och så var det otäcka ljud... sedan sprang vi ut igen så fort benen bar... tack för det tänkte jag eftersom jag är så lättskrämd.

På vägen hem somnade barnen givetvis, sonen vaknade och gallskrek och grinade så vi trodde han hade gjort sig illa. Då började han surra om karuseller och popcorn, yr som han var i nattmössan :-D

Tösen hon skulle gå själv ut mot bilen, men hon var så trött att hon höll i vagnen, blundade och lät sig ledas. Såg ut som om hon sov...

Så att natta dessa två tog tid...

Det går...

Dagarna bara går och går, svårt att förstå vart de tar vägen. Egentligen så tycker väl jag inte att jag blivit något äldre de senaste åren, men ser man på barnen så förstår man ju att så är fallet.

Livet går vidare... så enkelt är det. På något sätt så klarar man allt även när det känns trist och mörkt. Just nu känns det som om allt bara går emot. Allt som ska göras, alla måsten.
Smärtan i kroppen som inte vill ge sig. Men nu har jag i alla fall fått tid till en ny läkare på länsrehab. Få se om de har några nya ideér att komma med, tips som jag kan göra för att blir bättre. Nu känns det som om jag har provat det mesta. Det är ju knappt att värktabletterna hjälper, men har kommit överrens med smärtenheten om att inte öka dosen morfin nu utan försöka.

Stressen här hemma att jag ska göra allt gör ju inte att jag mår bättre. Men om inte jag gör det vem ska då göra det? Ändå försöker jag vila, men det måste ju även maken eftersom han jobbar mer än 100 % för att det ska gå runt. Men huvudsaken är att vi är en familj som håller ihopp och hjälper och stöttar varandra.

Jag älskar er!

Ännu en ökning!

Nu har de ökat morfinet igen, fan också att det ska vara det ända som hjälper lite mot smärtan. Hatar morfin, det hör ju att man klara smärtan lite bättre, men va skjutton så kan jag ju inte ha det hela tiden. Att fundera kan jag göra detta, äta det här eller inte. Livet var så myccket enklare förr. Trodde verkligen att allt skulle bli bra efter första operationen... men nu inser jag att man blev lurad, det var ju inte så, blev ju bara sämmre.

Har anmält allt få se om det hjälper eller inte, för det är en kostsam historia att ligga på sjukhus. Blir man bara lite bättre så går man ner till cafeterian och kioken och handlar saker, det är tidningar och så vidare. Det är tråligt och så mår man dåligt, vill pigga upp sig själv lite.


Fast idag har det i alla fall varit en bra dag med familjen. Det är tur man har en sådan fantastisk familj.
Har varit i Högbo Bruk och lekt med andra barnfamiljer. Edvin och Stina älskar verkligen at vara där och leka. Det finns ganska mycket att göra trots allt. Finns det gamla loket, gungor, rutschkanor olika klätterställningar med mera. Allt verkar inte vara framma än. De hade väl inte räknat med att det skulle vara fint väder och folk där uppe nu.

Vi hade matsäck med oss i form av smörgåsar,korv, bullar, kaffe och festis av olika smaker. Att grilla korv vid en brasa är så underbart mysigt. Sitta där och ha det varmt och mysigt.
Se barnen leka och ha det roligt med kompisarna och med sin pappa är underbart! Det är vad jag kallar en kanondag trots allt

Tiden flyter sakta fram

Det är underbart att känna sig nyförälskad i sin make, Trots att det snart är 10 år sedan vi träffades. Den 4/4 firade vi 9 års förlovning. Tänk så tiden har flutit fram, så mycket vatten som har runnit under broarna under den här tiden.
Visst har det varit stormigt, men ändå så har den lilla ekan tryggt seglat in i hamnen. Som det känns nu så vet vi båda två att det blir vi som sitter där gamla på hemmet och bråkar om datorn :-D

När det gäller sjukdomen så hjälper just nu ingenting, har ökat morfindosen om dagarna. Det känns så negativt men ändå bra eftersom det ger mig lite tid att vara nästan smärtfri.

Nä... nu är det årsmöte i samfälligheten där jag sitter som ledarmot.
hej svejs på er!

Ommålat och fint eller??

Jag förstår fortfarande inte hur maken kunde vara så pass kall att han hämtade kameran när han möttes av den här synen. Själv hade jag nog blivit hysterisk, gastat och hyperventilerat :-D

Detta hände 20 december, när allt var julstädat och klart. Man får nog vara glad att man inte var hemma när det hände utan låg på sjukhus.