... för min älskade vän. Tycker att han har haft nog med svårigheter och motgångar för att även få detta tragiska besked. Hans älskade lilla barnbarn somnade en endast 10 veckor gammal.
Det finns inga ord som kan trösta eller beskriva det ofattbara som hänt.
Det enda jag kan göra är att finns där för honom. Jag tänker på honom och han vet att jag finns här för honom.
Den här dikten skrev jag 2007
Från den dagen ett frö har såtts, vi längtar och hoppas att du skall komma till oss.
Du växer och frodas i min mage,vi smeker och pratar så att du skall höra oss.
Tiden är mogen och kampen kanske svår, vi vet att du kommer så vi kämpar på.
Glädjen över att ett nytt mirakel är fött, vi ler och vi gråter för vackraste har nu fötts.
Dagarna går och aldrig vill vi att dem skall ta slut, vi älskar och längtar tills nästa dag skall ta vid.
Aldrig inte ens i vår vildaste fantasi kan vi tro att något skall hända, vi är ju lycklig och varför skulle det vända.
Hastigt och förtvivlad blir vår sorg, vi gråter och undrar varför skall livet ha denna gång.
Du som liten och älskad var, kunde du inte få stanna kvar?
Tankarna snurrar det går som i ett, hur skall man orka att få in lite vett.
Att tänka på det praktiska, att glädjas åt den tid man fick.
Kärleken till dig mitt älskade barn kommer alltid att finnas kvar.
Tack för att du valde oss för den här korta tiden på jorden, tack för att vi fick ha dig hos oss.
Du är älskad, saknad... men du kommer aldrig att bli glömd
//Maria
