Ja att det blir mörkare nu och att vi går mot första advent och jul det vet ju alla. Men nu tänker jag på saker på det mer personliga planet. Det är kanske nu det vänder, det börjar hända saker i alla fall och det till det positiva!
Idag ringde en potentiell arbetsgivare. Han frågade ifall jag fortfarande var intresserad av tjänsten och om jag hade lust att komma på anställningsintervju! Tjoho... det känns ju underbart! Jobbet är ett sådant som skulle passa mig och de utbildningar jag har. Det är inte allt för stressigt eller fysiskt krävande.
Vissa vänner behöver man inte prata med på flera veckor ja till och med månader men ändå är det som om man bara tar vid där man slutade sist. Andra pratar man med ofta utan att det ger något. Det är bara några minuter som fördrivs i telefonen eller på ett fik.
En del berättar man allt för, de känner en som en öppen bok, andra berättar man kanske bara om hur dagen har varit. Det är skönt med riktiga vänner som inte går bakom ryggen på en och snackar skit. När skitsnacket når mina öron eller makens så är dessa vänner avpolletterade fortare än de hinner säga ecklestiastikminister :-)Men de som är nära och kära vet om det!
Nä... om man skulle ta och packa lite väskor inför eftermiddagen då det blir en tur till badhuset med min kära familj!
