Operation

Operation Den 30 skulle jag in på en enkel titthåls operation för att at bort gallan. Pappa skjutsade in mig til 07.30 och allt var frid och fröjd. Redan 08.45 så fick jag komma ner till operationssalen. Sövdes...

Vaknade upp på uppvaket och de pratade över mitt huvud om att läkaren skulle sökas på nytt, hörde bara blod i magen... sen sövdes jag på nytt.

Fick morfin och andra smärtstillande produkter så jag blev kvar på uppvaket till onsdagen. Då när jag fick komma upp till kirurgavdelningen fick jag äntligen förklarat vad som hade hänt.

Titthålsoperationen hade inte fungerat utan de fick öppna mig som vid en vanlig operation. På uppvaket hade systrarna sett att magen hade börjat att höjas och att det troligen var en blödning, så därför hade jag sövts igen för att öppnas på nytt. Så nu ser man ut som ett riktigt broderi på magen. Två långa fina ärr och så har jag två slangar med påsar som det rinner otäckheter ur.

Jag som bara skulle in för en lätt operation som jag skulle få åka hem dagen efter... nu har jag fortfarande inte fått åka hem.

Hemma igen
Nu är jag hemma igen! Oh så skönt det är att vara hemma igen hos familjen.

Åter inlagd på sjukhus!
Den 20 november blev jag inlagd igen på sjukhuset med smärtor. Fick dropp och en massa smärtstillande för att klara av att stå upprätt.

Fick nu göra ultraljud på gallgångarna och magnetröntgen för att se vad som hade hänt. Då visade det sig att vid första operationen så har läkarna gjort ett misstag. De har klämt till gallgången så att den nu var skadad och så var det ett hål på gallgången så gallan bara rann rakt ut i kroppen.

Den 26 beslutade de sig för att söva mig och gå in med en slang via levern och sätta in något form av spänt/ plaströr i gallgången så att den skall vidgas och så att hålet ska läka. Så just nu har jag en slang ut ur magen som ska sitta i två månader innan de kan ta bort den.

Lever på smärtstillande tabletter, 4 alvedon, 8 tradolan samt 4 diklofernak varje dag! Ändå så har jag ont.

Har tappat en hel del i kilon kan jag tänka mig. Kläderna sitter som hej kom och hjälp mig. Klarar ännu inte av att äta mat så bra. Har tappat mycket av hungerkänslan.

Fortfarande kvar Fortfarande kvar på sjukhuset. Läkarna håller på med olika undersökningar. De vet inte varför jag har ont eller varför jag inte får behålla maten.
Slangen son sticker ut ur magen (drän) kan man öppna och stänga. Är det stängt mer än 1½ dygn så håller jag på att svimma av smärtor. Då måste jag få morfinsprutor för att kunna stå upp. Öppnar de dränet så mår jag konstant illa och maten kommer upp igen.

Har tappat över 7 kg så nu tycker personalen att jag börjar se mager ut samt att jag är så blek om nosen.

Tuppade ju av här om dagen på sjukhuset. Hade då 180/110 i blodtryck så de blev lite oroliga vad som hade hänt.

Eftersom läkarna inte vet vad de ska göra eller vad det beror på så blir man ju lite orolig. Snart kommer jag att begära att de kopplar in någon form av specialist som kan hjälpa till.

Givetvis så har de ordinarie läkarna varit på konferens de senaste dagarna så det har bara varit AT läkare här som inte har kunnat fatta några beslut.

I de mest deppiga stunderna känns det som om vi kommer att få fira julafton på sjukhuset

Permission Fick i alla fall permission över julen... men den 25:e fick jag åka in på provtagning...
Värdena ser bra ut... men de kan fortfarande inte förklara varför jag har så ont eller varför jag inte får behålla maten.
Så nu står jag på "diet" minst 2000 kcal om dagen annars blir det inläggning igen på sjukhus med näringsdropp. I vanliga fall så skulle det säkert inte vara några problem att stoppa i sig, men nu när det mesta kommer upp igen så är det ju inte så himla lätt att räkna. Tur att det har varit jul så att de har funnits en massa gott att stoppa i sig. Första gången på många år som man inte behöver tänka på vad man stoppar i sig
Allt är tillåtet nu... choklad och massor av julmust.

Har fått nya mediciner nu. Har fått morfintabletter och sömtabletter så att jag får sova för smärtan på nätterna.

Väntar med spänning på vad de ska säga när jag ska in igen den 2:a januari

Ännu hemma Fortfarande hemma på permission. Var hela dagen på sjukhuset igår. Fick näringsdropp. Har fortfarande svårt att behålla mat. Ibland får jag behålla lite men det är inte tillräckligt.

Ska enligt läkarna äta minst 2000 kcal om dagen vilket jag inte gör.
Ska in på nya undersökningar och röntgen på fredag. Sedan blir det dropp igen nästa vecka.

Nu ska distriktssköterskor komma hem två gånger i veckan för att gemig dropp

Ett nytt bakslag Har varit inlagd på sjukhuset igen.
Nu proppar de mig full med mediciner som bara den. Äter morfin för att klara dagarna... och läkarna vet inte vad de ska göra för att få ordning på det hela...
Det är så enerverande.
Hela familjen mår ju dåligt av det här.
Stina grät och skrek när hon lämnade sjukhuset. Det skar i mitt hjärta som bara den. Dagen efter så vaknade hon på morgonen och gallskrek efter mamma. Ingen dög. Edvin försökte trösta henne när hon stod vid grinden och skakade den. "Kom Stina vi lägger oss och myser i sängen och dricker välling" Hon bara knuffade bort honom och skrek och grät på mamma. Det gör ont i hela kroppen när jag tänker på hur barnen får lida. Egentligen borde jag vara kvar på sjukhuset men nu har jag bett om att få komma hem så jag få vara med dem.
Ska tillbaka på måndag få se vad de har att komma med då...

Ny remissIgår ringde de från Akademiska sjukhuset och meddelade att jag ska komma dit på måndag för att läggas in
De ska göra undersökningar på tisdag. Vet egentligen inte vad de ska göra men jag vet att jag kommer få träffa en överläkare där.

Känns så trist att åka in på sjukhuset igen.

Tur i alla fall att det är i Uppsala så då kan familjen följa med och bo hos deras farmor.

Akademiska dag 1 Idag visade det sig att det bara var provtagning och en del samtal med sköterskor och läkare. Inskrivning med andra ord på sjukhuset. Så jag var klar ganska fort så att jag fick umgås med familjen.

Imorgon så ska de röntga dränaget jag har i magen på olika sätt för att se hur det ser ut om det läker som det ska eller inte. Vet ännu inte om jag blir sövd eller om de kan göra det medans jag är vaken. Skulle vara skönt om de kunde göra det när man är vaken. Så tråkigt och enormt jobbigt att bli sövd. Då finns det alltid en risk att man får kateter eller något annat tråkigt och dte vill jag ju inte.

Vet fortfarande inte om det bara kommer ske under dagen eller om jag kommer att bli kvar på sjukhuset.

De senaste gångerna de har varit in och kollat dränaget så har sänkan stigit till skyarna så att jag har fått penicillin. Nu äter jag ju redan penicillin. Har ju gjort det sedan 24 januari tror jag... och det har ju satt sina spår. Svampinfektion i underlivet så att huden nu håller på att trilla av.... hur kul är det på en skala 1-10.

Det är ändå skönt att få träffa en ny läkare som ser det hela med nya ögon. Speciellt en som inte har något med missen vid operationen att göra. Han är ju helt neutral och kan säga precis vad han vill eftersom de inte arbetar ihop.

Nu ska de även städa i min medicinlåda. Så det kommer bli mindre tabletter att stoppa i sig än de 25 jag har idag.

Permiss från Akademiska Har nu permiss från Akademiska. Igår gjorde jag alla möjliga undersökningar. De röntgade dränet och bytte till ett nytt. Sedan fick jag göra en gastroskopi (BLÄ) och efter det så blev det en skiktröntgen. Känns som om jag nu snart blir självlysande efter alla röntgenundersökningar.
Idag har de tagit bort dränaget så nu är jag i alla fall slangfri... fast tyvärr så har jag fortfarande lika ont. Ska in i morgon igen och bli utskriven och få lite intyg samt träffa läkare igen, få se vad de har att säga.

23:3 mars, Bortskänkes

Kropp BORTSKÄNKES!

• Kropp i 34 år enligt bokföringen men pigg som en 90-åring.
• Tankeverksamheten väl fungerande med vissa inslag av alzheimers.
• Ögoninflammation och rinnande kran
• Glappande käft men tänderna sitter kvar
• Skadad nacke, axlar och rygg. Dock är alla delar intakt på så sätt at de sitter där de ska.
• Bålen är utsmyckad med korsstygnsbroderi dock lite fula sömmar här och var på grund av slarv. OBS! Gallan saknas men den var ändå bara till besvär.
• Inga möjligheter till reproduktion.
• Behaglig stoppning att sitta på och välsvarvade ben om man gillar det mer rustika inslaget.
• Fötterna fungerar utmärkt och kan gå flera mil eller i timmar när det gäller att gå och shoppa... annars så föredrar de att få massage.

22:a mars, Nu får det vara nog!

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.

19:e mars, mätning, vägning och listor

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.

18 mars, Det gör ont det gör ont

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.

17:e mars, Ambulans

Ja vad säger man... livet är fullt av överraskningar, men nu får det vara nog för jag orkar snart inte mer.
I fredags så åkte jag ambulans in till sjukhuset igen, hade sådana buksmärtor att morfinet jag hade hemma inte hjälpte. Låg på hallgolvet med kramper. Tur man har en underbar familj som hjälper till och stöttar. När jag låg där på golvet med täcke och kudde så ligger dottern brevid och klappar mig på kinden och sjunger lille katt för mig så att jag ska må bättre. Hon förklarar för sin pappa att mamma har ont. Sedan kryper hon ner under täcket och kramar om mig med hennes små underbara armar runt min hals.

När ambulansen kommer så kliver hon upp och talar om för personalen att min mamma har ont. Hon ger mig min handväska, sedan står hon och vinkar och skicka slängpussar till mig. Det var nästan så att hjärtat brast när man ser en sådan liten underbar unge stå och vinka av mamma.