Så typiskt

Den här veckan har vädret varit bra, solen värmt och det har varit skönt att vara ute och leka med barnen. Så kommer helgen och nu är det grått, trist och kallt. Det är ju så typiskt att det ska vara så.

Idag har vi inte så många planer bara en ända viktig sak. Vi ska ut och cykla för att dela ut Stinas inbjudningskort till hennes kalas. Förväntan är hög :-)

Alla hästar hemma

Just nu på reklamen så pratar de om att ha alla hästa hemma. Har man inte det så kan man ju köpa en andel just nu inför Olympiatravet. Finns de som borde köpa flara andelar :-) Kanske man ska köpa några och ge bort. Fast å andra sidan... mina vänner har alla hästar hemma redan. Tur det!

Idag läste jag en insändare eller rättare sagt dagens kaktus. Den handlade om att en granne klagade på en annan att de lagade mat som luktade illa? Vad är det för mat som luktar illa? Är inte det individuellt vad man tycker om eller inte??? De klagade på att grannarna lagade sådan mat flera gånger om dagen och att de fick vädra ur lägenheten flera gånger om dagen. Kanske inte ska klaga på grannarna utan hyresvärden istället så att de byter ut fläkten.

Har idag köpt nya gardiner till Stinas rum, så nu ska de bara sys upp så att de passar fönstret. Ja sy kanske är synd att kalla det. Det handlar väl om att stryka på ett band som fäster på båda sidor om tyget :-)

Nej.... nu gäspar jag sp mycket att jag inte ser tangenterna att skriva så Godnatt!

Omtänksam

Idag efter dagis så cyklade barnen och maken ner på stan eftersom det var vårmarknad där. Jag gick brevid Stina eftersom det inte går så fort för henne än på cykeln. Vi gick runt där länge och väl. Mysigt att bara vara tillsammans.

På vägen hem så cyklade killarna på. Edvin älskar verkligen att cykla så det går snabbt som bara den. Stina och jag stannade till hos mina föräldrar för hon orkade inte cykla sista biten, så vi skulle ta vagnen hem. Men när vi står och pratar med mormor så ringer telefonen och Edvin frågar vart vi är, så jag berättar. Nästan i samma sekund så kommer bilen med killarna. De hade insett att Stina inte skulle orka så de beslutade att för att komma att hämta oss! Underbart gulligt och omtänksamt.

Sedan lagade vi en god middag som avnjöts i lugn och ro!